italiadabere

Jag var i Umbrien i helgen och bodde på ett väldigt fint "casale". Det var som ett värdshus kan man säga där vi och våra vänner var de enda gästerna. Jag hade aldrig förväntat mig att det skulle vara så fint som det faktiskt var.





När vi kom fram och fick se vårt rum blev vi så glada att de hade ställt den fina kulissen precis framför fönstret. Det såg lite fejk ut men vackert var det.

Fallo col cuore = Gör det med hjärtat. Var det inte fyndigt så säg?

Det tog många år för mig att utan att skämmas kunna säga att jag talar flytande italienska. Efter mer än ett decennium i det här landet hade det ju snarare varit konstigt om jag inte kunde prata hursomhelst med vem som helst om vad som helst. Med ett undantag. Barn. Jag kan inte prata med barn på italienska. Eller rättare sagt jag kan inte prata barnspråk. Jag kan ju tilltala barn såklart men det blir något slags vuxenkonverstation.

 

”Ska du visa ditt rum? Brukar du leka där? Aj! Slog du dockan nu? Gjorde det ont på dockan? Du är ju stora killen nu!”

 

Så kan jag inte prata. Det blir istället rätt stelt och jag känner mig som en elak gumma i en film som inte kan relatera till barn (men råkar få nåt styvbarn på halsen och till slut får rucka lite på sin strävhet och lyssna på drip-droppet från sitt hjärtas smältvatten). ”Jaha... du leker med det där.... djuret ser jag. Är det roligt?”

 

Ändå har jag alltid varit omgiven av barn och tycker att det är jätteroligt för det mesta, men de har på något sätt varit uteslutna ur min italienska skola. Jag har nu ändå samlat på mig lite kunskap som jag fick försöka applicera på ett verkligt barn i helgen. Här kommer alltså en lista på saker man måste kunna för att prata med italienskt barn på italienskt vis:

 

·         Barnord -  ord som hör till barnvälden som t.ex fröken, gosedjur, potta, namn på djur och dess accessoarer typ lemur och koppel, osv.

 

·         Smeknamn – ord som är lite gulligare för barn, t.ex ”pappa” (mat), ”nanna” (sova) ”bua” (ont), osv. En felsägning eller feltolkning här kan vara fatal och utmynna i ett barnaraseri.

 

·         Vezzeggiativi – ändelser som precis som ovan har till syfte att göra det lite gulligare, t.ex ”cameretta”, ”amichetto” osv.

 

Det gick väl sådär. Min första fråga till det två-åriga barnet ifråga var ”tutto bene?” följt av högljudda protester och skrattsalvor från publiken. Barnet ifråga bet mig sedan i armen och lämnade ett sår som fortfarande är täckt av en skorpa 5 dagar senare. Inget samband mellan de två händelserna har dock kunnat bevisas.

 

Lite dåligt väder idag. Idealt för att packa ihop sig, städa och fixa för att sen bege sig iväg på nya äventyr. Först till Milano och sen Umbrien. Har glömt min internetpinne "hemma" klantigt nog så får se hur det går med uppdateringarna..

*den som ser Napoleons näsa vinner en frukost med la sottoscritta.

Den ena tanten till de andra två i ett samtal om en svartsjuk väninna:

Quella lì, dovrebbe imparare a farsi un piattino di CA**I SUOI.

Well put.

Som alla vet, består den italienska hälsningen av 2 eller 3 kindpussar. Den kan kombinernas med antingen handtagsfattningen eller en kvartsomfamning med handen på ryggsidan, beror lite på graden av intimitet med personen ifråga. En bra grej att veta är att man börjar på höger sida. En annan bra grej att veta är att holländare börjar sin kyss-ritual på vänster sida. Så slipper man små kulturkrockar menar jag. Inte för att det har hänt mig eller så men.. en liten bula i pannan har jag allt.

Jag har klippt mig. Det kostade ca 1000 spänn mindre än i Stockholm. Det skålar vi på tycker jag.
I lite pink spritz med jordgubbssmak.

Jag gillar precis som Johanna Montalbano. Lite trevilg mys-deckare där RAI tillsammans med SVT gör lagom ofarlig spänning av blandade sicilianska myter, skrivna av orginalet och storrökaren Camilleri. Bonus i TV-serien är ju svenska skådespelerskan Isabell Sollman, gammal Skilda världar-stjärna, som Ingrid, kommissariens kärleksintresse. Hon är inte ens dubbad. Props.

Dock är jag ju som sagt en dialektnörd och har alltid störts av att huvudpersonen Salvo Motalbano himself pratar någon slags Cinecittà-sicilianska. Dvs romerska med några dialektala inslag som "Minchia!"-utrop osv. (Lite som den italienska motsvarigheten till P1-skånska om någon minns.)  När jag hittade det här klippet så blev jag alltså väldigt glad. Montalbano som Montalbano hade låtit om han hade funnits i verkligheten.



Jag hade redan tipsat Johanna om det här så för er som läser hennes blogg ber jag om ursäkt för upprepningen.

Här i staden råder förbud att:

a) bära blåa badkläder, bara nudister är välkomna.
b) gå hand i hand. Inga par är tillåtna.
c) bära bygelbehå resp. speedos, bara triangelbikini och boxershorts tollereras.



Rätt svar eller bättre alternativ vinner en frukostdate med copyrightinnehavaren.

Min absoluta favoritstund på hela dagen.

Nu ska jag snart åka hemifrån till flygplatsen för att ta ett flyg och flyga hem. Så kan det vara ibland.

Hej då hemma



Hej hemma.

Om det är någon som är i Milano den 6-8e oktober så har den här käre modige herren ett s.k spektakel på teatern.

Jag hyser ett ohälsosamt intresse för dialekter och italienska sådana i synnerhet. Skulle kunna sitta hela dagarna och forska om lokala varianter av brianzolo t. ex. Just nu är dessa mina favoriter.

1. Barese
Har alltid gillat, men efter att ha träffat en liten mager figur med utsvängda manchesterbrallor med detta språk som modersmål är jag helt fast! Jag vill höra mera! Allt blir roligt på barese!

2. Sicilianska, helst från Siracusa-trakterna.
Gled upp på listan i somras efter ett besök på ön. Innehar en mystisk klang och vackra ord.

3. Napoletanska
En klassiker och självklar favvo, men har tappat lite i rankningen efter inflation i lyssningen.

4. Alghero-accenten
Inte en dialekt i ordets rätta bemärkelse men får ändå vara med på listan p.g.a. lyckokänslan melodin och de stängda o:na ger.

5. Milanese
En inte alltid älskad dialekt, men jag måste säga att torrheten i de milanesiska ordspråken om väder och vind, gnat och slit fick mig på fall. Hör för mig ihop med en bister syn på tillvaron. Livet är inte rättvist, men hårt.

Bubblare:
Bolognese - en absurd melodi som inte kan undgå att fastna på hjärnan. Fattar inte att jag inte uppmärksammade det när jag bodde i staden.

Andra klassiker, tyvärr utan fotobevis är:

Sanduwhich = Sandwich
Beauty cleb = Beauty club ?
Little green breaked in to many pieces = Rucola
Pink sauce = Rhode island sås
Raw ham = Parma skinka (prosciutto crudo)
Pacific feline = fredligt kattdjur (felino pacifico)
Liten kotte i egen sås = ananas

Ett litet axplock bara.


redigerat 3 september:

blev påmind om två översättningar som inte kan förbises på denna lista:

tuna sausages = tonfisksås
salat mist = blandad sallad

På italienska säger man att man svär som en scaricatore di porto. Och dessa gubbar svor.

Men snälla var de.

Jag har sett trailern och jag vet inte om jag vågar se hela filmen. 2 minuter av den framkallade starka fysiska reaktioner som tårar, illamående och gåshud. Det är som att titta ut i rymden mitt i natten och slås av evigheten eller som att tänka på Dödn. Man vill hellre blunda och somna om men det går inte för det är fruktansvärt och obegripligt, men inte desto mindre verkligt. Mitt land. Varför gör ni så här? Varför protesterar ni inte? VI inte? Hungerstrejkar? (det skulle ju tom gå hand i hand med de anorektiska ideal som krävs för tv-duken och den ultimata bekräftelsen på vår existens..?)

http://www.atmo.se/film-and-tv/videocracy/

"GIovanni Paolo II non era secondo a nessuno". LIte heja påven-grafiti skulle jag ha tagit kort på om jag hade haft en kamera med mig.