italiadabere

Efter en fyra mànader làng exil i Spanien àr jag nu tillbaka dàr jag hòr hemma. I Italien. Denna gàng utan dator. Under tiden det smàrre problemet lòses vill jag bara uttrycka min fòrvàning och framfòrallt glàdje òver att det fortfarande finns personer som kommer in hàr. Jag àr snart tillbaka. Tack fòr tàlamodet.

1. Torna il sole non il tempo 2. Dusk 3. Minimargherite 4. Tick 5. Coppia colorata
6. Medelhavskost från Grekland 7. Par i parken.

För er som undrar hur milanodialekten låter, ecco a voi ett litet guldkorn direkt från en reklamfilm som just nu  tormenterar kommunikationskanalerna. Man använder sig av stereotypen för den typiska milanesaren, den vräkiga och skrytiga typen som åker SUV som pappa betalat. Fyndigt. Och catchy. Blir lite lycklig av att sjunga på den.






Alùra?

Vem är det som aldrig kommer till min dörr fast klockan går och går?

Vem är det som stjäl badbollar och gömmer dem för små små barn?

Vem är det som jobbar och jobbar och aldrig har Sea Sex Sun Semester?

Vem är det som skulle bli liftvakt men hamnade på ett ur?

Vem är det som bjuder och bjuder och aldrig får igen?






I morgon kommer min alldeles egen aprilsill.

... eller 6 nyanser av blått.

Ropen skallar och fönsterrutorna skallrar. Någon av Milan och Lazio gjorde precis mål på San Siro.

Jag tippar på Milan.

Det var bara det.

Man gör vad man kan för att hålla sig uppdaterad. Man läser tidningar, pappers-och nätupplagor, man läser böcker i ropet och bloggar för att hänga med i snacket. Första gången jag flyttade till Italien gjorde jag inte det. Kom hem till Sverige och fattade ingenting, visste ingenting, helt clueless. Så nu kämpar jag här i mitt lilla för att hålla koll på Sverige. Samtidigt är det ju här jag bor, i Italien, så jag hänger med här också. Gör så gott jag kan. Läser på, fördjupar mig ibland, skummar mycket.

De stora problemen kommer när jag åker någonstans som inte är Sverige eller Italien, vilket händer rätt ofta. Då blir det ju en väldans massa att läsa ikapp. Högar av texter och bilder och "snackisar" att ta del av. Men det håller inte. Inte i längden. Det är jobbigt nog att hålla sig uppdaterad på ett land. Två blir för mycket.

Det hela grundar sig i att jag inte helt har bestämt mig. Om någon frågar var jag bor säger jag aldrig Milano. Inte heller säger jag Stockholm eller ens Italien. Jag säger "Det är komplicerat". Jag förhåller mig till Sverige och Italien som ett skilsmässobarn till sina föräldrar. Jag är mycket noggrann med att ge lika mycket uppmärksamhet åt båda två, det får inte bli orättvist. Jag älskar båda lika mycket men kanske på olika sätt. Befinner jag mig i mitt ena hem och har tid och pengar över kan jag inte åka hem till någon annan, jag måste kompensera och åka till mitt andra hem istället.

Jag ägnar mycket tid, mycket mer än jag egentligen skulle vilja, åt att försvara båda i den andres läger. Själv får jag säga hur mycket elakt jag vill om bägge och beklaga mig över min splittrade situation men hör jag någon prata illa om IKEA tar jag det personligt. Läser eller hör jag något onyanserat om Italien i svensk press blir jag irriterad och sitter och muttrar. Jag är svartsjuk och vill veta om allt som sägs om Sverige i Italien och vice versa, vill inte att de ska kommunicera utan att jag vet vad det handlar om.

Sverige är mina rötter och min stolthet och Italien min passion. Sverige är mitt resonerande förnuft och Italien mitt fladdriga hjärta. Jag kan inte välja. Hur ska jag kunna göra det?

Ändå, vad skönt det skulle vara.

I huset där jag bor har det öppnat något slags pizza/focaccia-ställe. Jag har inte tänkt så mycket på det men nu med den nyanlända värmen så sover jag gärna med öppet fönster och jag måste säga att det är fantastiskt. Inte just att ha pizza och focaccia så nära, det bryr jag mig inte så mycket om. Däremot har jag de senaste dagarna upptäckt en ganska oväntad positiv bieffekt av min nya grannens närvaro.

Jag är ofta rätt trött på morgnarna. Jag skulle inte klassa mig som en Morgontrött Person direkt, jag är en kvällsmänniska och därför har jag ibland svårt att gå upp på morgnarna. Det problemet är numera som bortblåst. Poff. Bye bye försovningar och adios sovmorgnar.

Runt kl. 7 - 7.30 börjar de nämligen steka bacon eller något liknande där nere och ångorna som stiger upp på gården går rakt in och tar över luften, inte bara i mitt sovrum men i hela lägenheten. Det går helt fantastiskt fort att byta ut syre och smog mot stekt fläsk. Och jag som utan problem kan sova i gassande sol, stående, på en byggarbetsplats med tryckluftsborrar och släggor vinande runt om mig kan inte fortsätta sova i detta fullkomigt dominerande matos. Det är som att sova inne i en Sibyllakiosk. Så numera kastar jag mig varje morgon upp av skräck, inte bara för att må illa men för att få hela lägenheten inklusive mig själv impregnerad av stekos.

Så tack. Från botten av mitt hjärta, tack för världens bästa väckarklocka.

Om man frågar en italienare om han/hon tror på astrologi och horoskop så är det absolut vanligaste (testa själva) svaret:

- Nej! Men alltså vissa saker stämmer ju.

Skrock är stort i Italien helt enkelt. Vissa tror på nummer (la Smorfia från Neapel t.ex), andra tror på drömmar, kaffesump och svarta katter, en del på små pinnar och stenar som man kan köpa dyrt på TV-shop och väldigt många tror på stjärnorna.

Med anledning av detta vill jag skicka en speciell hälsning till alla Vädurar där ute. Enligt Paolo Fox, den mest prestigfulla astrologen i Italien, kommer Väduren idag och imorgon att ha det riktigt bra. Till skillnad från vad man (Väduren själv kanske) skulle kunna tro med tanke på morgonen och de senaste dagarna! Så grattis alla Vädurar!

Till alla andra stackare, födda på andra datum under året, önskar vi bättre lycka nästa gång.

Den som kan gissa italiadaberes stjärntecken får sin ascendent uträknad!

Fantastiskt. Youtubade för att hitta Lasse Stefanz cover på Al Bano & Romina Powers "Felicità" och hittade covern! Covern på covern alltså. Det är Tony som står för bedriften och förutom att blanda ihop stavelserna lite i början (Fecilità) får man väl säga att han gör ett bra jobb.





Orginalet.



Jag vet att det här bara är roligt för de som har en relation till Al Banos låt men ibland är det så.

"Förbannade vår"

En av de stora fördelarna med det här mycket osäkra vädret som vi nu upplever (snöstorm för ett tiotal dagar sen och över tjugo grader idag) är att det är en fantastisk syndabock med outtömliga möjligheter till rentvåelse. Allt går att skylla på denna åkomma som vi kallar årstidsbytet, il cambio di stagioni. Trötthet, pigghet, förkylning, allmän seghet, bakfylla, depression, omotiverad glädje, insomnia, slöhet, dålig kvalité på håret, fula kläder, smogen, otrohet, pengabekymmer, surhet. Listan kan göras lång och det känns på något sätt mycket bättre att ha något att skylla på. Man behöver inte ens förklara sig.

- Du ser lite trött/pigg/mätt/sliten/glad/avskedad/frusen/bedragen/utvilad/osv ut.
- ...
- Jaa nu med il cambio di stagioni så blir det ju så.
- ...

En annan stor fördel är att det gör under för kallpratet. Konversationen ovan fortsätter utan problem med:

- Varje år är det samma sak. Du ska se att det blir bättre/sämre om någon vecka. Fast det förstås. Det här vädret kan man ju inte lita på. Jag har hört att det ska snöa i maj. Du vet le mezze stagioni (mellanårstiderna) existerar ju inte längre. Annat var det på min tid. Nu vet man ju inte vilka kläder man ska lägga undan när man gör sitt cambio di armadio (garderobsbyte). Visst, yllet kanske man kan lägga undan... men den tyngre bomullen? Och bomullen blandad med ylle? Och så snöar det på Sicilien. UUUpponervända världen.

Och så var vi igång igen. Unstoppable.

Snart påsk vilket betyder, förutom att det är bäst att börja träna på att äta choklad för att kunna tåla de kilon man snart måste inmundiga i form av ägg, att det är dags att besiktiga min stora kärlek på jorden. Min vespa.