I rätt riktning

Tro det eller ej men efter decennier i Italien, the Land of the Pasta, känner jag mig fortfarande obekväm med att äta spaghetti i situationer där man ska vara lite elegant. Jag får liksom aldrig tag på exakt rätt kvantitet av strån på gaffeln, det blir antingen för mycket eller för lite. Blir det för lite så tar det en halvtimme att äta upp 8 hekto pasta (rek. tid: 7 min) och man känner sig allmänt fånig, blir det för mycket och man ändå väljer att stoppa in det i munnen måste man ju först och främst luta sig väldigt nära tallriken för att inte få hela hakan och kanske bröstet indränkt i sås eller olja eller vad det kan vara. Man då kan antingen välja taktiken att hjälpa till underifrån med gaffeln för att fånga in ändarna som dinglar ut från munnen, eller så kan man förstås bita av hela "skägget" vilket medför att man sen sitter med små kortisar som man kan glömma att någonsin få upp på gaffeln igen. Det värsta är förstås om man försöker suga in det som hänger ut. Så det blir mest att jag sitter och försöker rulla upp olika testar på gaffeln och sen får börja om när jag märker att det är ohållbart. Jag tittar alltid därför fascinerat på när olika italienare lätt och smidigt arbetar sig igenom sina spaghettiberg utan ett endaste tomatstänk på hakan och tänker avundsjukt: Ja, men de har ju snurret i blodet förstås..

MEN.

Jag fick för ca en månad sen reda på något som för alltid kom att ändra sättet jag ser på det här problemet.
Något världsomvälvande stort.
Något som bevisar att det finns en anledning till varför jag inte får till upprullningen på gaffeln.
Något jag aldrig själv hade kunnat gissa mig till.





Jag har i alla år snurrat gaffeln åt fel håll. Kan ni förstå detta? Jag snurrar motsols! Helt fel tydligen, och efter en månads empiriska efterforskningar har det mycket riktigt visat sig att jag är den enda i min omgivning som beter sig på det här viset. Inte bara snurrar alla andra medsols, samtliga i undersökningen var också helt bestörta när jag erkände att jag snurrar åt fel håll.

Den här nya faktan har öppnat upp en avgrund framför mig och jag sitter paralyserad och fixerar ett dammkorn med tom blick. Tänk.. under alla dessa år..

Frågorna hopar sig och jag försöker organisera dem mentalt.

Vem vet hur många fler fatala gastronomiska misstag jag gör mig skyldig till, dagligen?
Kanske rör jag om i min espresso åt fel håll?
Snurrar jag struten åt fel håll när jag slickar på min pistageglass?
Rör jag om i risotton åt fel håll?

Om man befinner sig under stenbockens vändkrets, ska man byta håll då?
Hur bör vänsterhänta hantera besticken? Ska de fortfarande snurra medsols eller ska de snurra "utåt" dvs motsols för en högerhänt åt fel håll?

Och framförallt:
Finns det fler som jag därute?

Var inte blyga, jag hoppas att min berättelse ska kunna hjälpa andra som jag. Tillsammans står vi starka, glöm inte det.

Kommentarer
Postat av: Jävla Jenny

Åh?! Jag snurrar (snurrade! thank you very much) också åt fel håll. Fast jag geggade in mer sås som klister, eller tog nån grönsak att rulla spaghettin runt, då funkade det acceptabelt. Men nästa gång är det bättring och bot!

2010-03-24 @ 09:18:51
URL: http://babyroyale.wordpress.com
Postat av: Maria

Jag snurrar visserligen åt rätt håll - men det går sådär ändå ; )!

2010-03-25 @ 01:36:38
URL: http://emmamariaq.blogspot.com/
Postat av: ida

HEJ JENNY. Tillsammans ska vi klara detta, det är jag säker på. Steg ett är att torr-snurra gaffeln i en vecka ca. När vi har detta moment under kontroll är det dags för nästa steg. Lyckat till!



Maria - ett tips: Jag brukar välja kort pasta på restaurang. Fast min pastacoach säger att det bara är en skyddsmekanism i ett försök att deviera problemet.

2010-03-25 @ 11:10:38
URL: http://italiadabere.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0