Chi l'ha vista?

Jag är lite orolig för min tant. I alla mina boenden i Italien har det funnits en tant. En tant på nedre botten, ibland betald för att vara där, ibland inte. Ofta har de en hund som skäller. Där jag bodde senast var tanten en inneboende portvakt med uppiften bl.a. att sortera posten. Hon hade stora svårigheter med mitt namn och ringde ofta, länge och ihärdigt på min porttelefon.

- Signorinaa!! Skrek hon darrigt och ville att jag skulle komma ner och titta för nu minsann hade det nog kommit något till mig. Och det var nästan alltid någon Abdullah eller Mustafa som skulle ha brevet och jag skrev ner mitt namn så tydligt jag kunde med större och större bokstäver. En gång väntade jag på ett brev som aldrig kom och jag frågade tanten flera gånger men svaren var alltid nekande. Efter en viss ihärdighet från min sida knatade hon in bakom dörren till den mörka lägenheten och muttrade att visst fanns det ett brev som hon inte visste vem som skulle ha, men det var ganska säkert inte mitt. Det var det ju förstås och jag suckade och bävade för nästa påringning så kraftig att luren trillade av, gärna måndag gryning.

Där jag bor nu har jag en tant som inte får betalt ("längre" har hon berättat, det brukade vara hennes jobb här i huset) men som tar uppgiften att "ha koll" på fullaste allvar med lika delar ansvarskänsla, gammal hederlig nyfikenhet och oro. Hon bor ju trots allt på nedre botten och det är till henne som "tjuvarna kommer först" som hon brukar säga. Med stor misstänksamhet brukade hon stå och lurpassa på mig när jag kom ner med hissen och titta undrande på mig där jag släpade resväskor fram och tillbaka. Nu känner hon mig och brukar hålla sig till småprat om ditten och datten medan hon stänger hissdörrarna om mig. Oftast pratar vi om:

  1. Vädret (nu senast fruktansvärt kallt (hon bor ju på nedre botten direkt ovanför källaren!))
  2. Det nya låset till porten
  3. Att det smäller i porten så hon vaknar (hon bor på nedre botten), trots det nya låset som satts in.
  4. Grannarna
  5. Vädret
  6. Hur det är att bo på nedre botten i allmänhet
Och nu har det gått veckor sen jag såg henne sist! Jag har visserligen inte varit hemma hela tiden och inte på kristliga tider heller men ändå.. Hon brukar fånga in mig förr eller senare. Om någon har nyheter om min tant kan de med fördel lämnas till italiadabere@gmail.com

Kommentarer
Postat av: Helly

Hoppas du hittar tanten snart (eller att hon hittar dig). Själv såg jag en liten vilsen tant häromdagen som gick påvägen, jag kanske kan skicka upp henne annars...?

2010-03-18 @ 11:17:15
URL: http://tjejpasicilien.blogspot.com
Postat av: Johanna Siljehage

Ingen tant har jag sett, men en skàllande liten hund har dykt upp...kanske en ledtràd?

2010-03-18 @ 11:42:02
URL: http://vardagpasicilien.blogspot.com
Postat av: Lisa

Skällande hund får mig att tänka på ett anant boende du haft i en annan italiensk stad.

Minnen....

2010-03-18 @ 12:59:33
Postat av: Anonym

Lisa! visst är det så. dessa skällande små jyckar.. den som du tänker på var ju manshatande dessutom.

2010-03-18 @ 16:34:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0