italiadabere

Någon frågade mig vad som var det bästa med Italien..

Det bästa med Italien är när förälskelsen vid första ögonkastet har lagt sig.

När det inte hjälper med mozzarella och fina råvaror, fantastiskt klimat och natur, tvätt på lina mellan gränderna och en varm och hjärtlig befolkning för att bota irritation och upprördhet över byråkratin/sensationslysten journalistik/korruption/svårsmält kvinnosyn eller vad det nu kan vara.

När man tänker att "imorrn åker jag hem och lämnar det här landet åt sitt öde!".

När man sitter fast i ett hederligt italienskt moment 22 av absurdum. När det då finns ett ögonblick när man inte kan göra annat än att skratta åt allt detta, åt situationen, åt de bergsäkra italienarna och åt sig själv som tog allt detta (inkl sig själv) på allvar.

Det bästa med Italien är när smekmånaden är över, skavankerna värjar sig i det skarpa dagsljuset, och man inser att just detta röriga, stökiga och motsägelsefulla är oemotståndligt irriterande, "allt är Omöjligt men det går förstås", Italien i en nötkärna.

När man kommer "hem" till Sverige och allt går misstänksamt smidigt och lätt, ingen glor eller kommenterar ditt utseende och folk är snälla, beskedliga och pratar med små bokstäver.

Det bästa med Italien är att man vid sådana tillfällen inser att trots och pga allt detta är det här ljuvliga jäkla land numera en del av ditt hjärta och det finns inget du och ditt förnuft kan göra åt det.

Det är det allra allra bästa.