italiadabere

Mitt ute på det karibiska havet, på en kommandobrygga på ett skepp slog jag mig i slang med en ung italienare. Vi stod och väntade på att radarn skulle leverera den senaste väderrapporten och jag frågade om han var från Genova, ganska säker på det positiva svaret eftersom han hade en tydlig ligurisk melodi och typiskt efternamn. Därför blev jag mer än förvånad när han sade att han var från Sardinien. Men, tillade han, från Carloforte som ligger på en liten ö precis utanför den sardiska kusten och som befolkades av just fiskare från Genova (Pegli) som utvandrade dit på 1700-talet. Fortfarande hör man den klingande liguriska accenten och man har även starka band till Ligurien. Den här unga officeraren åker ofta till Genova för att hälsa på släkt berättade han. Släkt! Från 1700-talet!

Om jag säger att det här var en av det mest upphetsande saker som hände under min resa så kan man kanske tro att det var en ganska tråkig och händelslös affär, men det är precis tvärtom. Den var galen, tröttsam, intensiv och alldeles underbar. Jag blir bara helt lycklig av sådana här saker. It blows me away.



Nu måste jag åka hit. Snart.