italiadabere

Genova är en stad som inte är helt bortskämd med smicker om man säger så. Själv tycker jag staden har charmen av en hamnstad på alla sätt, den är ruffig och lite småfarlig, fuktig och färgglad och i gränderna ligger nostalgin och saltlukten tung. Människorna är sjömän i den bemärkelsen att de flesta har en mycket stark koppling till havet, ibland nästan på ett primitivt sätt. All hamnromantik medför en viss känsla av "utomlands". Det skulle kunna vara Rotterdam eller Havanna lika gärna som Italien. Ingenstans har jag heller ätit så goda fiskrätter för så lite pengar (på så flottiga restauranger heller för den delen).

En första maj så råkade jag av flera omständigheter befinna mig själv i en liten by alldeles i utkanten av Genova, nämligen Boccadasse.



Jag visste inte var jag hade hamnat men det visade sig att just den dagen firade de en salamifest, la Festa del salame. Det kunde jag ju inte missa så jag stannade kvar där och blev bjuden på korv och limoncello (inte en alldeles ljuvlig kombo), snackade lite med glada genovesare och kloka gamlingar.



Det var som sagt i maj så det sjösattes båtar så det stod härliga till och en yngling sa att han skulle ta årets första dopp för att bevisa sin kärlek till mig.







Kärlek eller inte.. han stod fast vid sitt ord och plumsade i. Props.



Sen åt jag lite foccaccia, solade på lilla stranden, åt en glass och tog bussen hem.