Njum njum sch.

Häromdagen hände mig något mycket, mycket märkligt. Något så själomskakande att jag aldrig någonsin hade kunnat drömma om det, inträffade när jag gick på en liten gata inne i Milano. Jag gick i italienskt sällskap i kylan och beundrade min rykande andedräkt mot den för ovanlighetens skull blåa himlen när jag bakom mig hörde röster. Det var unga röster, manliga och kvinnliga och de hörde till människor som promenerade i samma takt som vi. Länge, kanske i två minuter gick jag och förundrades över det märkliga språket de talade. Melodin påminde lite om den norska med toner som gick upp och ner och skapade oförklarliga känslor av hemtamt samtidigt som jag inte kunde urskilja ett enda ord som gick att härleda ens till någon språkstam. Jag gick igenom hela listan av obegripliga språk som man får ta till vid tillfällen som detta: holländska, schwitzer dütsch, ungerska, någon obskyr variant av belgiska osv, osv men inte i någon grupp lyckades jag katalogisera ljuden. Det lät som rösterna sjöng

"Njum njum njum sch njum schsch njum."

Det var inte förrän vi till slut blev omgådda av sällskapet och jag såg deras trenchcoats, Converse-skor och trendiga frisyrer som jag förstod. Då var det dock försent och jag hann inte ställa om öronen till svenskan som de talade, mitt eget modersmål.

Känslan som följde av att inte ha förstått det, den är obeskrivlig. Jag var tyst länge, länge och lyssnade åter och igen på den mjuka melodin med de hårda -sch:en i mitt huvud och det enda ord jag i efterhand förstod att jag hade lyssnat på var "annars" (sch sch ekade det).

Inga skäl till oro dock, som ni ser kan jag fortfarande svenska och jag lovar att jag även talar helt utan brytning.



Fotnot: Jag sprang senare samma dag in i svenne-sällskapet igen och jag försöker trösta mig med att en av talarna kom från Norrland vilket kanske kan ha bidragit till att spela mitt sinne ett spratt.. Fast nä. Det finns inga ursäkter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0