italiadabere

Jag hyser ett ohälsosamt intresse för dialekter och italienska sådana i synnerhet. Skulle kunna sitta hela dagarna och forska om lokala varianter av brianzolo t. ex. Just nu är dessa mina favoriter.

1. Barese
Har alltid gillat, men efter att ha träffat en liten mager figur med utsvängda manchesterbrallor med detta språk som modersmål är jag helt fast! Jag vill höra mera! Allt blir roligt på barese!

2. Sicilianska, helst från Siracusa-trakterna.
Gled upp på listan i somras efter ett besök på ön. Innehar en mystisk klang och vackra ord.

3. Napoletanska
En klassiker och självklar favvo, men har tappat lite i rankningen efter inflation i lyssningen.

4. Alghero-accenten
Inte en dialekt i ordets rätta bemärkelse men får ändå vara med på listan p.g.a. lyckokänslan melodin och de stängda o:na ger.

5. Milanese
En inte alltid älskad dialekt, men jag måste säga att torrheten i de milanesiska ordspråken om väder och vind, gnat och slit fick mig på fall. Hör för mig ihop med en bister syn på tillvaron. Livet är inte rättvist, men hårt.

Bubblare:
Bolognese - en absurd melodi som inte kan undgå att fastna på hjärnan. Fattar inte att jag inte uppmärksammade det när jag bodde i staden.